emmiforsberg - Allt enligt mig själv

Den är knivig minsann, men nej, jag tänker inte beskriva "min första kärlek" som den första pojken man trodde att man var otroligt kär i och att man skulle leva lyckliga i alla sina dagar, min första kärlek var så klart till mamma och pappa! Vem älskar inte sina föräldrar först av allt? Visst man blir ju osams även när man är liten med sina föräldrar också och tänker att dom är dom dumaste i hela världen, men sen finns dom ju alltid där, i alla fall mina, dom sviker inte en sekund och har nog aldrig gjort. Så om jag fick bestämma skulle det nog vara min första kärlek.

Men antar att den som skrev dessa frågor inte syftade på den "sorten" av kärlek i alla fall, så jag ska väl få med en pojke i det hela också.
Det här tycker jag är jätte svårt, men jag måste nog säga att min första riktiga kärlek är nog mannen i mitt liv just nu, visst jag har haft en otroligt underbar pojkvän innan, men det var faktiskt aldrig så här som det är nu.
Jag är så otroligt glad att jag har träffat någon som S, för vi passar verkligen och han är det jag behöver för att må så där bra som jag vill må. Har man mått ganska dåligt och varit nerstämd och det kommer in någon i ditt liv som bara tar bort det och gör dig glad, då är det så otroligt mycket värt att det inte ens går att beskriva.
Kommer ihåg hur lustigt och fantastikst det kändes när jag faktiskt förstod att jag är lycklig på riktigt liksom!