emmiforsberg - Allt enligt mig själv

Hade verkligen glömt hur jobbigt det är, usch, jag är ingen morgonmänniska alls! Det är sådär så man vaknar av alarmet och vill börja gråta för man är så trött, går sedan igenom alla orsaker till att man ska få va hemma, tills man tillslut inser att det är bara bita ihop och dra iväg. Men jäklar vad skönt det skulle va och ligga kvar i sängen. 

Är förövrigt placerad i sängen nu, ska försöka somna efter detta. Har bytt sängkläder och är nyduschad efter träningen, alltså awesome kombo! Nyduschad+Nya sängkläder= <3

Btw, så känns det lite lättare med Marilyn nu, dagarna flyter på rätt bra och jag kan prata lite smått om det utan att bryta ihop, dock är nätterna pest, jag får panik av tystnaden. Har inte sovit så här oroligt/dåligt på många år. Men det blir nog bättre också inom sin tid.  

Time to sleep, night fussers!

Igår gjorde jag något som var stort för mig, på alla sätt. Min kanin har varit sjuk i ca två månader, vad vi vet, troligtvis har hon varit sjuk ett längre tag utan att vi märkt det.

Så fort jag märkte att något var fel tog vi henne till veterinären, vi trodde det var mjällkvalster hon har haft det innan och det är inte ovanligt att gnagare får det. Hon fick en spruta och vi fick åka hem, men dagarna gick och det verkade som det var något annat fel.
Marilyn(kaninen) visade att hon inte mådde bra, jag fick panik och bad min mamma ringa till veterinären. Dom sa ge henne proviva och försök få i henne mer pellets. Sagt och gjort, jag gav henne proviva och pellets nermosat med proviva i spruta, efter en dag blev hon som normal igen. Lyckan av att se henne må bra går inte att beskriva.

Det gick några dagar men hon blev sämre vi fick åka till veterinären igen, nu fick vi reda på att hon troligtvis hade livmoderinflammation(det jag fruktade, det är så svårt att få bort). Hon fick penicillin som hon skulle få i tio dagar, morgon och kväll. Så efter tio dagar verkade hon bättre men kanske lite seg, tänkte att det är nog normalt för hon repar sig efter all medicin och att hon har mått dåligt.
Det gick något vecka hon åt mat och drack vatten men inte som förr, hon tog mindre av allt. Jag ville inte se, ville inte tänka på att det fortfarande inte var bra, så jag tänkte; det blir bättre.

Men det blev det ju så klart inte, hon åt mindre o mindre och började vägra äta pellets helt o hållet. Ett tag levde hon bara på sallad, gurka och liknande, vilket dom inte går upp ett smack av. Det är ungefär som en människa som endast äter sallad.
Hon gick ner mer och mer i vikt.
Vi ringde till veterinären igen och sa att hon inte åt som hon skulle vi fick en tid igen, dom vägde henne, hon vägde alldeles för lite. Det var bara huden, pälsen och tarmarna som vägde, hennes muskler hade till och med brutits ner. Veterinären sa att det var ett under att hon fortfarande levde...sånt vill man inte höra.

Vi fick order om att försöka tvångsmata/ge penicillin igen i tio dagar så hon skulle gå upp i vikt, ev det sista av inflammationen skulle försvinna. Hon fick penicillin/mat genom spruta i en vecka, innan jag upptäckte att hon inte kunde lyfta sitt huvud, hon bara satt och hängde med huvudet, jag försökte ge henne något som jag visste att hon gillade, sallad, jag såg att hon ville äta men hon kunde inte lyfta huvudet ordentligt.
Tårarna rann då, tårarna rinner nu.
Marilyn har betytt så mycket för mig, hon har alltid funnits där, jag som många andra har mått så jävla kasst, jag har skärt mig och gjort andra saker för att skada mig själv när jag har känt att det har blivit för mycket kaos inuti mig. När jag skaffade Marilyn fanns någon där som jag kunde gråta ner, så hon blev helt blöt. Jag kunde berätta allt som kändes så fel och det kändes enklare. Hon gav lycka till mig och så klart var hon så jävla söt, den lilla pälsbollen! jag visste att hon älskade mig även om jag var kaos. Jag var inte ensam.

Igår ringde vi i alla fall till veterinären en sista gång , vi fick en akuttid vid 12, för att hon skulle få somna in.
Det var det jävligaste jag har varit med om, min kanin, va fan varför ska det vara så jävla orättvist?!
Hon fick en spruta så hon skulle bli trött och till slut somna in. Jag hade henne i min famn helatiden, trodde inte jag skulle orka det, men det var för hennes skull, hon skulle va trygg. Det hela känns så nära men ändå så långt bort, känns som det är någon annars jävla skit som blir uppspelad om och om igen.
Sova är ett rent helvete, det är så tyst. Allt är tomt, allt är ensamt.
Världens bästa kanin, varför var du tvungen att bli sjuk?
Tur att jag har en fin sambo som tog hand om mig igår, annars vet jag inte vad jag skulle göra.

Jag fattar inte, det går inte in, att hon är borta.
Jag är stolt för att jag vågade hålla i henne när hon somnade, jag känner mig bra för att jag tog beslutet att ta bort henne när hon inte orkade mer. Men just nu skulle jag ge allt för att ha tillbaka henne, jag vill inte ha en annan kanin eller ett annat djur jag vill ha henne.
Jag vet inte om någon orkar läsa detta, men jag behövde få ut det tror jag. Just nu funderar jag på hur jag ska klara mig psykiskt, hur gör jag nästa gång allt blir för mycket, när det rinner över. Jag är rädd för att jag inte ska orka, klart jag orkar. Men rädslan av att vara ensam känns så nära just nu. Attkänna att jag inte har någon att luta tillbaka på, som innan när hon har funnits har varit så självklart.
Just nu är det en dag i taget, får sätta fokus på svetsskolan, min fina sambo och familjen.
Jag är förstörd just nu. Men det blir bättre, hoppas jag.

 

Klockan ringer 04:45. 

För.tidigt.orkar.inte.vill.ha.sovmorgon.

God damn it!

Night!

Prutt! Hade skrivit ett inlägg, det försvann. Nu orkar jag inte skriva om allt så får bli liiite text bara. Går eftermiddagsvecka nu på montico, nästa vecka äre förmiddagsvecka, det är något nytt för mig, har bara jobbat dag. Vi har börjat med MAG nu i alla fall, eftersom vi redan kört lite MAG så fick vi hoppa på dom uppgifterna direkt, så Fredrik och jag ligger ca två veckor före, göööötttt! 

Just de! Jag gjorde en inbakad fläta på mig själv för första gången nyss OCH DEN BLEV BRA!?!! As fränt! Lite fult på sidorna kanske men själva flätan blev bra :D 

Nu ska jag sova, sjukt ont/slut i kroppen eftersom jag står som gorilla när jag svetsar-.-" natti natti!