- Dag 3 - Min föräldrar
Ja,pärona, dom är för jävla bra egentligen!
Dom var relativt unga när dom fick mig, i alla fall mamma, hon var 20, skulle fylla 21 senare samma år, pappa var 27 skulle fylla 28. Jag kan inte minnas någon gång dom har behandlat mig illa, visst är väl inte lätt att vara sams hela tiden men det mesta bråket har nog varit från min sida när man var yngre och såg allt på ett annat sätt och själv tyckte man att man var skit stor.
Anyhooo, min mamma är som min bästa vän vi pratar om allt och jag behöver aldrig känna mig dum om jag har något som jag vill ta upp, hon ställer ALLTID upp kan inte minnas en enda gång då hon inte har ställt upp. Jag har varit en jävla ungjävel och ganska rebellig, men hon fanns där endå, visst hon var inte alltid så glad alla gånger men hon ställde ändå alltid upp. Hon är nog det mesta jag inte är egentligen men det kanske är det som gör att vi passar så bra ihop?
Min pappa, är nog världens snällaste egentligen men vi har alltid haft svårt att prata med varandra tråkigt nog, visst vi har gjort en del saker tillsammans, sånt som jag inte kan göra med mamma. Vi var ju t.ex. på ac/dc och sen var vi på metalsvenskan. Pappa och jag kan ju liksom umgås men vi behöver inte säga något liksom, vi kan sitta och kolla film tillsammans eller läsa eller liknande utan att liksom säga något men det är ändå helt okej liksom. Hhaha många liksom där, men det är svårt att förklara våran relation, den är inte alls lik mammas och min, inte på något sätt nästan. Pappa och jag blir ofta osams om småsaker men vi är också otroligt lika, till personligheterna, det är nog därför vi lätt blir osams. Men jag vet att pappa älskar mig otroligt mycket, bara att han inte kramar mig helatiden eller säger det till mig så vet jag det, han är som mamma han finns där för mig om jag behöver det. Och nej det har inte alltid varit så här mellan oss, när jag var liten, eller mindre kanske, var han min favorit, det var alltid pappa som gällde.
Mamma är alltid glad och pratglad och pappa är mer tystlåten men när han väl säger något kan man nästan alltid räkna med att man får sig ett litet skratt.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, men det var lite om dom och ja,dom bor tilsammans och är ihop fortfrande :)
Dom var relativt unga när dom fick mig, i alla fall mamma, hon var 20, skulle fylla 21 senare samma år, pappa var 27 skulle fylla 28. Jag kan inte minnas någon gång dom har behandlat mig illa, visst är väl inte lätt att vara sams hela tiden men det mesta bråket har nog varit från min sida när man var yngre och såg allt på ett annat sätt och själv tyckte man att man var skit stor.
Anyhooo, min mamma är som min bästa vän vi pratar om allt och jag behöver aldrig känna mig dum om jag har något som jag vill ta upp, hon ställer ALLTID upp kan inte minnas en enda gång då hon inte har ställt upp. Jag har varit en jävla ungjävel och ganska rebellig, men hon fanns där endå, visst hon var inte alltid så glad alla gånger men hon ställde ändå alltid upp. Hon är nog det mesta jag inte är egentligen men det kanske är det som gör att vi passar så bra ihop?
Min pappa, är nog världens snällaste egentligen men vi har alltid haft svårt att prata med varandra tråkigt nog, visst vi har gjort en del saker tillsammans, sånt som jag inte kan göra med mamma. Vi var ju t.ex. på ac/dc och sen var vi på metalsvenskan. Pappa och jag kan ju liksom umgås men vi behöver inte säga något liksom, vi kan sitta och kolla film tillsammans eller läsa eller liknande utan att liksom säga något men det är ändå helt okej liksom. Hhaha många liksom där, men det är svårt att förklara våran relation, den är inte alls lik mammas och min, inte på något sätt nästan. Pappa och jag blir ofta osams om småsaker men vi är också otroligt lika, till personligheterna, det är nog därför vi lätt blir osams. Men jag vet att pappa älskar mig otroligt mycket, bara att han inte kramar mig helatiden eller säger det till mig så vet jag det, han är som mamma han finns där för mig om jag behöver det. Och nej det har inte alltid varit så här mellan oss, när jag var liten, eller mindre kanske, var han min favorit, det var alltid pappa som gällde.
Mamma är alltid glad och pratglad och pappa är mer tystlåten men när han väl säger något kan man nästan alltid räkna med att man får sig ett litet skratt.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, men det var lite om dom och ja,dom bor tilsammans och är ihop fortfrande :)
Kommentarer
Trackback
